Tänkte göra ett tappert försök att förstå mig på Blogg.se och fixa en ny bloggdesign.
Gissar att risken finns att det blir lite rörigt, så därför bestämde jag mig för att flytta tillbak till blogspot tillsvidare.
Ni som är intresserade  hittar mig alltså på Klarabellla.blogspot.com.

See you there!

Idag är en lite ledsen dag bloggen.
Skulle nämligen bli av med helvetet idag (eller Alien som mamma kallar den), allt började så bra, de tog prover och gav mig lugnande och jag var inte ens rädd, inte det minsta. Allt var bara lite flummig suddigt sådär, det är väl så det ska vara när någon ska gräva i ens kropp fast man är vaken. Men jag hann inte mer än lägga mig på operationsbordet och få bedövningen så var det kört, redan då gjorde det så ont att hela kroppen bara låste sig och jag fick panik. Det enda de kunde göra då var att avbryta ingreppet och nu får jag vänta igen, på att gå igenom samma sak ännu en gång. Nästa gång ska jag få sova, men jag vet ändå att det kommer göra ont efteråt. På något vis längtar jag ändå mycket, längtar tills jag slipper vara sjuk, fast nu när jag vet hur det känns efteråt så skrämmer det mig också.

Jag är trött idag, bloggen, kroppen värker, såret stramar och jag är alldeles matt. Det är nog bättre imorgon, men det gnager i mig att jag ska måsta känna såhär en gång till. Jag vet så väl att jag inte ska gnälla, det finns de som har det så mycket värre än mig, men jag bli så arg, ledsen och besviken på den s.k "sjukvården" här, inte bara för min skull, utan för alla som behöver den. Tror de verkligen att man går dit frivilligt? att man går dit och låtsas ha ont och må dåligt? tror de på riktigt att man vill tillbringa timmar, dagar, veckor och ibland månader i en sjukhussäng där man har sin droppställning (min heter Herbert) och inte mycket mer? Tror de verkligen det? - Isåfall är det sjuka människor. Att söka hjälp för sina symton är det sista man gör oftast, man försöker så gott man kan vila och kurera sig för att bli frisk på egen hand, men ibland så måste man faktiskt söka sjukvård. Ska det verkligen vara så då, att man får vänta månader och ibland år för att få den hjälp man behöver. Det är inte bara på kroppen det tär utan på psyket också det kan jag lova er. Och inte nog med det, tyvärr blir det inte bara den sjuka som får lida, utan alla i dess omgivning. Ska det verkligen få vara så?!?
Jag skyller inte på läkarna och sjuksköterskorna, de jobbar arslet av sig för att hjälpa alla som behöver hjälp, men vem fan är det som bestämmer?! De JÄVLARNA är helt otroligt omänskliga. Fan för er!

En stor eloge till alla dessa underbara sjuksköterskor.

Nu ska jag sluta klaga bloggen och se det positiva istället, snart är jag frisk och då ska jag ta vara på alla dagar i livet. Det är dags att uppskatta det man har. Godnatt!



Jacob Uvemo Moritz <3

Nuu är det ruggigt längesen jag kikade in här, så:
Hej Bloggen, jag har saknat dig och nu behövs du verkligen!
Håller på att döö av nervositet, imorgon är en viktig dag, en väldigt viktig dag. så viktig att hela min framtid hänger på hur jag lyckas imorgon. Mer än så säger jag inte förrän jag vet mer, men keep your fingers crossed, biatches!

Vad har jag mer på hjärtat då? - kan väl inte direkt påstå att det finns någonting annat i norra delarna av min kropp förutom morgondagen just nu. Kan ju iallafall berätta att jag nu har fått en diagnos, så nu vet jag iallafall varför jag är sjuk. Mååånga långa dagar har spenderats på sjukhuset och några ännu längre nätter också för den delen, men nu är jag hemma och piggare än vanligt och behöver inte åka tillbak förrän om 1 vecka, för då ska felet åtgärdas. Det är jag också nervös för.. Fasiken vad jag är nervös hela tiden.. Får tacka gudarna för en förstående och omtänksam omgivning, men framför allt för världens underbaraste Jacob Uvemo Moritz, i 10 månader har han stått ut med sömnlösa nätter, tidvis riktigt tunga dagar och en fruktansvärt krävande flickvän. Det är helt sjukt hur glad jag är som har någon som honom, Jag älskar dig, Jackiboi! <3

Nånå, kom ihåg att hålla tummarna för mig och min framtid imorgon, så kanske jag dykter upp med goda nyheter inom en snar framtid. Puss!


<3

..längtar verkligen härifrån nu, lägger upp lite bilder från turkiet (bättre sent än aldrig), så kanske ni förstår varför man längtar tillbak!

Jag överlevde förra natten, fick tillslut en del av täcket och somnade efter mååånga om och men.
Men guess what? Nu ligger jag här igen, "the love of my life" somnade väl för sisådär 1,5 timme sen och jag kan inte låta bli att ligga och titta på han när han sover, min lillprins. Inatt har jag iallafall fått täcke. Det är helt sanslöst hur rubbad min dyngsrytm är. Vilken rackarns tur att jag har en ledigvecka på mig att ställa om från somna till vakna 5 på morgonen inför förmiddagsveckan.

På tal om jobb så är jag nu gruvtroll på riktigt, eller egentligen inte, jag jobbar ju ovan jord. Vilket som så är iallafall första riktigt arbetsdagen (kvällen) avklarad, det är mycket nytt att lära sig, men det blir nog bra när man har fått smälta allting. Verkar vara ett riktigt bra skiftlag jag hamnat i och det gör det hela mycket enklare. Tur att man inte hamnade med någon surgubbe som tror att de äger hela världen för att de var med och byggde den för sisådär 2010 år sedan.

Nåja, trots att jag sovit rätt länge idag så är jag faktiskt ganska slumrig nu, så kanske kan rättställa min skeva dyngsrytm åtminstone med 2 timmar idag, ska iallafall göra ett försök så är man påväg åt rätt håll iallafall.. Natto!

Du är rätt bra också..

6 månader har gått och jag ser fram emot många fler.
Jag älskar dig!

Had some ups and some downs,
but I'm healed.

Om ni inte redan märkt det, kära läsare så har jag varit lite mer åt "down-hållet" senaste tiden, men när jag började tänka efter här idag så insåg jag att mitt liv faktiskt är ganska händelserikt. Allt kan inte vara perfekt jämt, men gosse det är allt bra nära. Jag menar, man kan väl inte direkt kalla der meningslöst och säga att det aldrig händer någonting, när man reser mycket, åker på spontana roadtrips för sitt största intresses skull, eller när man åker och spelar golf och gör andra bus titt som nätt, dag som natt. Nu har jag ju dessutom kommit igång med träningen igen, efter några månaders(!) sjukuppehåll, träningsvärken bränner i kroppen och jag älskar det (det kunder nu aldrig gissa va?) Är helt färdig med skolan, föralltid om jag så vill det och nästa vecka börjar jag på nyjobbet, ett gruvtroll ska jag blir. Detta ser jag fram emot, mycket. Det är så mycket jag ser fram emot och nu ska jag bara fundera ut vad nästa milstolpe i livet är, kanske barn här om några år, kanske en flytt söderut eller varför inte utomland när jag ändå är igång.

Nu ska jag bädda ner mig med den prins som förgyller alla mina dagar och ladda för morgondagens hårda mag-/ryggpass.  Godnatt!


psst.. Jag älskar dig!

Är inne i en såndär "vad-är-meningen-med-livet"-fas igen, alltid lika tröttsamt. Känns verkligen som att dagarna bara går utan att jag får någonting uträttat, jag blir alldeles knasig. Funderar numera dagligen på den eviga frågan: Vad är meningen med livet?  Finns det ens någon mening? Eller föds man bara för att vara i några årtionden och sen dö? Är det verkligen så det ska vara? Känner mig meningslös och ivägen jämt nuförtiden. Känns som att hur jag än gör så blir det BARA fel. Om någon snäll jävel har ett rimligt svar på dessa frågor så får ni mer än gärna höra av er.

Var på EDPS på Piteå Dragway i helgen, och ni kan inte ens föreställa er körsuget man har efter att man kikat på massa snabba, snygga, mindre snygga, fula, risiga, stylade bilar, känt lukten av gummirök och avgaser och hört ljudet av hårda motorer en hel dag. Hade jag varit rik hade jag köpt en alldeles egen motorstadio, inomhus, så man kan köra året om och den ska innehålla allt, så man kan köra allt från snabbast rakt fram, som på strippen, till att drifta på kringelkrokiga banor, snälla tomten, det är det enda jag önskar mig!

... eller dagens experiment.
Vad tycker ni?

har hört talas om att blondiner har roligare än brunetter, nu har jag varit brunett i 10 år och har haft förbannat kul. Trots detta bestämde jag mig för att testa teorin, så igår gick jag med nervösa steg mot frisören och detta är resultatet:


My Goes Blonde, vad tycker ni?

Det här känns gosse inte alls bra, sitter här i min ensamhet (Gossebarnet sover), mår illa som fan, är sugen på en promenad för att må bättre och gissar ju att ingen är särskilt sugen på en promenad klockan 1 på natten mitt i veckan. Dessutom känner jag mig så sjukt less på något sätt. Den där känslan av att vara helt tom, fast man vet att man har massor, känner ni igen den? Jag stör mig på precis allt just nu, sånt där som jag faktiskt blev lite charmad av för ett halvår sedan och jag saknar den där känslan av att ha lite spänning i livet. Snälla kan någon dra upp mig från botten, det här är inte jag!!

Golfrundan gick sjukt bra idag alltså, jag spöade hela gänget till och med och det mina vänner, det är inte illa. Det här ska jag leva på länge, eller åtminstone tills Jacke får en returmatch och slår mig när min nybörjartur har vänt. Men just nu kan jag väl få vara liiite stöddig, för det var en bra runda jag gick, det säger till och med mina golfproffs till svärföräldrar och jag som trodde att jag skulle behöva en jätteklubba för att en träffa bollen. Så nu har jag bestämt mig för att så länge det går såhär bra så är Golf mitt sommarnöje, avslappnade och ger bra med motion och så är det ju helt klart rätt mysigt att strosa omkring där på banan en sväng eller två.




Imorgon är en hektisk dag, absolut sista inlämningsuppgiften ska in och vet ni vad som händer sen?
Föreläsning med Olle Waller, från "Fråga Olle".



Det ser jag verkligen fram emot, det kommer nog bli sjukt intressant. Så nu ska jag ta min söta fästman i handen och bädda ner oss under täcket, för att mysa framför tvn ända tills jag somnar gott. Så ses vi imorgon kära vänner! PussochGodnatt!

Vet du vad kära bloggen? Jag har ett nytt mål i livet: Att bli en riktig golfare .. Det har väl inte börjat sådär jättebra kanske, men man kan ju inte bli bäst över en natt, man måste nog vänta några dagar trots allt. Men nu är outfiten okej och golfhumöret på topp, så nu ska jag slå svärmor, svärfar och gubben min när vi går 9 hål, det ni!

Ni kan ju alltid be en bön för att jag faktiskt inte ska förlora jättestort, jag har inte så höga krav egentligen, bara jag tar mig runt, utan att slå sönder något och med ett leende på läpparna.

PÖSS!!

Nämen se på fan, hittade internet även i Skellefteå. Inte illa.

Har varit en rätt tung dag; Nationella prov tredje delen på morgonen, 40 mil med bil, en stund med ungarna på Leos Lekland och sen en jäkla massa plugg, det var ju trots allt därför jag åkte iväg. För att lyckas koncentrera mig på det som är viktigast just nu, att klara skolan. Det känns i huvudet. Nu sitter gossarna och spelar NHL, ungarna sover redan. Hoppas på lite TV-titt och mys nu, så man får lugna sinnet lite innan läggdags.

Känner att jag tappat min blogglust lite, känner mig inte alls lika duktig att skriva längre och inspirationen lyser med sin frånvaro, det har den gjort länge nu. Jag har väl blivit alldaglig kanske, en i den tråkigt gråa massan, inte riktigt som alla andra (det kommer jag aldrig att bli), men bra nära. Skriver litegrann om hur min dag sett ut och just nu ser de ungefär likadana ut jämt, plugg, plugg, mer plugg, kanske ett möte, träning om jag hinner, mer plugg och sen köper vi något gott, lägger oss framför tvn och jag slocknar efter 5 minuter. Oh my gooooood, jag har verkligen blivit tråkigt!! Hur fan gick det här till? Var har alla avdelning 13-tankar försvunnit? Var är alla bus och sena nätter med äventyr? Vart fan är jag?

3/4 nationella prov avklarade, det går bra nu! Nu bär det av till Skellefteå med 2 härliga typer för barnkalas, back tomorrow. :)

..idag behöver jag dig, det är en riktigt dålig dag idag. Har varit så sjuttons trött så det finns inte det är regnets jävla fel!! sen försökte jag ta en powernap på eftermiddagen för att återhämta förlorade krafter, tji fick jag när det började springas fram och tillbak i mitt älskade sovrum, det var än det ena och än det andra och var det inte någon som skulle låna något eller gnälla på mig så ringde telefonhelvetet. Detta ledde i sin tur till att jag var en förbannad bitterfitta på mötet, jag hatade allt från hästmänniskor till antirasister och när jag äntligen kommer från ett långt möte, med förväntningar om en nyduschad fräsch och mysig pojkvän, så har han inte ens lyckats hitta till dushen, denna ständiga väntan gör mig GAAAAAALEN!!

Men nu är jag iallafall tillbak igen bloggen, och jag ska verkligen försöka stanna den här gången. Dessutom kan jag komma med en god nyhet, jag behöver inte gå ut i arbetslöshet efter skolan, detni!!