.. Jag var korkad nog att ta en powernap på dagen, så att sova nu känns som en rätt orealistisk tanke. Det hade visserligen kunnat vara realistiskt om det inte var så att jag höll på att huttra tänderna ut munnen. Det är kyligt tillochmed i min säng just nu. Så nu har jag legat här i 2 timmar och 17 minuter, frusen, ensam och kollat på min prins som rullat in sig i täcket och sover så sött. Jag vet vad ni tänker nu: Varför i helvete väcker du inte honom och tar lite täcke?
Men såhär är det med honom:

• Jacob är förmodligen den mest svårväckta människan på denna jord, för att ens få att att göra ett ljud ifrån sig (förutom när han pratar i sömnen) så måste man kasta någonting hårt i skallen på honom, eller slå till ordentligt. Detta i sin tur leder till en väldigt sur och grinig Jacob som vänder ryggen till och då blir det ändå nästan inget täcke över.

• Han ska upp och jobba om drygt 3,5 timme, alltså vill jag inte väcka honom och riskera att han inte kan somna om. För då kommer hans stackarns arbetskamrater, men framförallt jag få ett helvete med en trött och tvär snorunge imorgon. Vilket iofs inte skadar mig så mycket då jag hinner gå ut på mitt eftermiddagsskift långt innan han ens slutar, dvs att han hinner ta en powernap efter jobbet och då får jag likförbannat tillbak det imorgon när jag är trött och vill sova.

• Men framför allt är han så fruktansvärt söt när han sover, jag förstår inte det där med pojkar, när de sover ser de så otroligt snälla ut, som små barn, oavsett hur stora och tuffa de är på dagen. Dessutom trivs jag ganska bra med hans sömnprat.

Nu har jag fått gnälla av mig lite, ska väl fortsätta kämpa med min morgonrock och övrigt ihopplock som för tillfället får agera täcke till mig, då jag inte heller vill väcka resten av huset genom att gå och hämta ett annat täcke från källaren.

Och imorgon kära vänner, ska jag rapportera hur det gick, om jag inte frusit ihjäl eller dött av sömnbrist. Natto!