Jag är en sån tjej som alltid brukar säga "nej, jag är nöjd med mig själv och om folk inte kan ta det är det deras problem.." Men nu är det så att jag stod i duschen nyss och insåg att det finns 1 sak jag faktiskt har lite komplex för och det är min mage, hur jag än tränar och får platt mage så ser den alltid bred ut på något underligt vis, kanske beror på bristen av höfter som jag lider av. Mina förstörda armar har jag också mått rätt dåligt av, men ju mer tiden går ju mer inser jag att det inte är någonting som inte några timmar under nålen kan fixa, haha! men den där rackarns magen alltså, nu erkänner jag att fast jag alltid har ett leende på läpparna och oftast accepterar den jag är så har jag faktiskt min brister jag med. Det ni!

Märkliga funderingar man får såhär på kvällskvisten i sin ensamhet, så nu går jag och lägger mig, Godnatt!