Spegel, spegel på väggen där..
..säg mig vad felet hos pojkarna är? Jag menar hur svårt kan det vara att förstå att man faktiskt blir orolig när de får för sig att hoppa 20 meter med skoter, utan att ha någon som helst aning om vad som händer när de sedan landar? Hur svårt kan det vara att förstå att det inte alltid är så jävla roligt att sitta och vänta timme efter timme för att de bara mååååste fixa en grej? Fel att bara säga "gör någonting annat, gumman. Det här kan ta ett tag.." Då vet man ju iallafall. Och hur helvetes jävla svårt kan det vara att använda en telefon, bara skicka ett sms och säga att man mår bra så slipper man gå omkring med en klump i magen och tro att de har dött på kuppen? GAAAH, jag blir tokig. Hade velat spendera en dag och bara utforska vad som pågår i deras huvuden, se vad som rör sig där inne (om det nu finns någonting det vill säga..) Så hade de kunnat få spendera en dag till att se vad som pågår i våra huvden, mer än gärna. DÅ kanske de kunde förstå att det inte är för att vara jävlig man blir irriterad när de får dumma idéer, inte hör av sig, eller låter en vänta hur länge som helst, utan helt enkelt bara för att man älskar dem.
J-Jag älskar dig fast jag ibland kan vara en riktigt jävla bitch, men det är för att jag varje dag, varje minut, varje timme och varje sekund är orolig för att jag ska förlora dig. Det hade varit som att ge bort allting jag har. <3