huvudet håller på att explodera, får knappt någon luft efter att ha gått upp för trapporna och smärtan i "vad-det-nu-kan-vara-som-sitter-nära-ryggraden" tar död på mig, ändå är det ingen rast och ingen vila. Borde väl kanske ligga i sängen och kurera mig för torsdagens föreställning, men är det inte möten så är det skola, eller sista träningen innan genrepet imorgon. Jag har verkligen inte tid att bli sjuk nu och dessutom hoppas jag innerligt att det släpper innan jag åker iväg till Turkiet, för där vill jag verkligen inte vara sjuk. Någon som känner sig manad att ta över min åkomma?!