Renoveringsplaner..
Tänkte göra ett tappert försök att förstå mig på Blogg.se och fixa en ny bloggdesign.
Gissar att risken finns att det blir lite rörigt, så därför bestämde jag mig för att flytta tillbak till blogspot tillsvidare.
Ni som är intresserade hittar mig alltså på Klarabellla.blogspot.com.
See you there!
Gissar att risken finns att det blir lite rörigt, så därför bestämde jag mig för att flytta tillbak till blogspot tillsvidare.
Ni som är intresserade hittar mig alltså på Klarabellla.blogspot.com.
See you there!
Öppnar mitt hjärta..
Idag är en lite ledsen dag bloggen.
Skulle nämligen bli av med helvetet idag (eller Alien som mamma kallar den), allt började så bra, de tog prover och gav mig lugnande och jag var inte ens rädd, inte det minsta. Allt var bara lite flummig suddigt sådär, det är väl så det ska vara när någon ska gräva i ens kropp fast man är vaken. Men jag hann inte mer än lägga mig på operationsbordet och få bedövningen så var det kört, redan då gjorde det så ont att hela kroppen bara låste sig och jag fick panik. Det enda de kunde göra då var att avbryta ingreppet och nu får jag vänta igen, på att gå igenom samma sak ännu en gång. Nästa gång ska jag få sova, men jag vet ändå att det kommer göra ont efteråt. På något vis längtar jag ändå mycket, längtar tills jag slipper vara sjuk, fast nu när jag vet hur det känns efteråt så skrämmer det mig också.
Jag är trött idag, bloggen, kroppen värker, såret stramar och jag är alldeles matt. Det är nog bättre imorgon, men det gnager i mig att jag ska måsta känna såhär en gång till. Jag vet så väl att jag inte ska gnälla, det finns de som har det så mycket värre än mig, men jag bli så arg, ledsen och besviken på den s.k "sjukvården" här, inte bara för min skull, utan för alla som behöver den. Tror de verkligen att man går dit frivilligt? att man går dit och låtsas ha ont och må dåligt? tror de på riktigt att man vill tillbringa timmar, dagar, veckor och ibland månader i en sjukhussäng där man har sin droppställning (min heter Herbert) och inte mycket mer? Tror de verkligen det? - Isåfall är det sjuka människor. Att söka hjälp för sina symton är det sista man gör oftast, man försöker så gott man kan vila och kurera sig för att bli frisk på egen hand, men ibland så måste man faktiskt söka sjukvård. Ska det verkligen vara så då, att man får vänta månader och ibland år för att få den hjälp man behöver. Det är inte bara på kroppen det tär utan på psyket också det kan jag lova er. Och inte nog med det, tyvärr blir det inte bara den sjuka som får lida, utan alla i dess omgivning. Ska det verkligen få vara så?!?
Jag skyller inte på läkarna och sjuksköterskorna, de jobbar arslet av sig för att hjälpa alla som behöver hjälp, men vem fan är det som bestämmer?! De JÄVLARNA är helt otroligt omänskliga. Fan för er!
En stor eloge till alla dessa underbara sjuksköterskor.
Nu ska jag sluta klaga bloggen och se det positiva istället, snart är jag frisk och då ska jag ta vara på alla dagar i livet. Det är dags att uppskatta det man har. Godnatt!
Jacob Uvemo Moritz <3
Skulle nämligen bli av med helvetet idag (eller Alien som mamma kallar den), allt började så bra, de tog prover och gav mig lugnande och jag var inte ens rädd, inte det minsta. Allt var bara lite flummig suddigt sådär, det är väl så det ska vara när någon ska gräva i ens kropp fast man är vaken. Men jag hann inte mer än lägga mig på operationsbordet och få bedövningen så var det kört, redan då gjorde det så ont att hela kroppen bara låste sig och jag fick panik. Det enda de kunde göra då var att avbryta ingreppet och nu får jag vänta igen, på att gå igenom samma sak ännu en gång. Nästa gång ska jag få sova, men jag vet ändå att det kommer göra ont efteråt. På något vis längtar jag ändå mycket, längtar tills jag slipper vara sjuk, fast nu när jag vet hur det känns efteråt så skrämmer det mig också.
Jag är trött idag, bloggen, kroppen värker, såret stramar och jag är alldeles matt. Det är nog bättre imorgon, men det gnager i mig att jag ska måsta känna såhär en gång till. Jag vet så väl att jag inte ska gnälla, det finns de som har det så mycket värre än mig, men jag bli så arg, ledsen och besviken på den s.k "sjukvården" här, inte bara för min skull, utan för alla som behöver den. Tror de verkligen att man går dit frivilligt? att man går dit och låtsas ha ont och må dåligt? tror de på riktigt att man vill tillbringa timmar, dagar, veckor och ibland månader i en sjukhussäng där man har sin droppställning (min heter Herbert) och inte mycket mer? Tror de verkligen det? - Isåfall är det sjuka människor. Att söka hjälp för sina symton är det sista man gör oftast, man försöker så gott man kan vila och kurera sig för att bli frisk på egen hand, men ibland så måste man faktiskt söka sjukvård. Ska det verkligen vara så då, att man får vänta månader och ibland år för att få den hjälp man behöver. Det är inte bara på kroppen det tär utan på psyket också det kan jag lova er. Och inte nog med det, tyvärr blir det inte bara den sjuka som får lida, utan alla i dess omgivning. Ska det verkligen få vara så?!?
Jag skyller inte på läkarna och sjuksköterskorna, de jobbar arslet av sig för att hjälpa alla som behöver hjälp, men vem fan är det som bestämmer?! De JÄVLARNA är helt otroligt omänskliga. Fan för er!
En stor eloge till alla dessa underbara sjuksköterskor.
Nu ska jag sluta klaga bloggen och se det positiva istället, snart är jag frisk och då ska jag ta vara på alla dagar i livet. Det är dags att uppskatta det man har. Godnatt!
Jacob Uvemo Moritz <3
My rensar tankarna i nattmörkret..
Nuu är det ruggigt längesen jag kikade in här, så:
Hej Bloggen, jag har saknat dig och nu behövs du verkligen!
Håller på att döö av nervositet, imorgon är en viktig dag, en väldigt viktig dag. så viktig att hela min framtid hänger på hur jag lyckas imorgon. Mer än så säger jag inte förrän jag vet mer, men keep your fingers crossed, biatches!
Vad har jag mer på hjärtat då? - kan väl inte direkt påstå att det finns någonting annat i norra delarna av min kropp förutom morgondagen just nu. Kan ju iallafall berätta att jag nu har fått en diagnos, så nu vet jag iallafall varför jag är sjuk. Mååånga långa dagar har spenderats på sjukhuset och några ännu längre nätter också för den delen, men nu är jag hemma och piggare än vanligt och behöver inte åka tillbak förrän om 1 vecka, för då ska felet åtgärdas. Det är jag också nervös för.. Fasiken vad jag är nervös hela tiden.. Får tacka gudarna för en förstående och omtänksam omgivning, men framför allt för världens underbaraste Jacob Uvemo Moritz, i 10 månader har han stått ut med sömnlösa nätter, tidvis riktigt tunga dagar och en fruktansvärt krävande flickvän. Det är helt sjukt hur glad jag är som har någon som honom, Jag älskar dig, Jackiboi! <3
Nånå, kom ihåg att hålla tummarna för mig och min framtid imorgon, så kanske jag dykter upp med goda nyheter inom en snar framtid. Puss!
<3
Hej Bloggen, jag har saknat dig och nu behövs du verkligen!
Håller på att döö av nervositet, imorgon är en viktig dag, en väldigt viktig dag. så viktig att hela min framtid hänger på hur jag lyckas imorgon. Mer än så säger jag inte förrän jag vet mer, men keep your fingers crossed, biatches!
Vad har jag mer på hjärtat då? - kan väl inte direkt påstå att det finns någonting annat i norra delarna av min kropp förutom morgondagen just nu. Kan ju iallafall berätta att jag nu har fått en diagnos, så nu vet jag iallafall varför jag är sjuk. Mååånga långa dagar har spenderats på sjukhuset och några ännu längre nätter också för den delen, men nu är jag hemma och piggare än vanligt och behöver inte åka tillbak förrän om 1 vecka, för då ska felet åtgärdas. Det är jag också nervös för.. Fasiken vad jag är nervös hela tiden.. Får tacka gudarna för en förstående och omtänksam omgivning, men framför allt för världens underbaraste Jacob Uvemo Moritz, i 10 månader har han stått ut med sömnlösa nätter, tidvis riktigt tunga dagar och en fruktansvärt krävande flickvän. Det är helt sjukt hur glad jag är som har någon som honom, Jag älskar dig, Jackiboi! <3
Nånå, kom ihåg att hålla tummarna för mig och min framtid imorgon, så kanske jag dykter upp med goda nyheter inom en snar framtid. Puss!
<3
